Restaurang Solviken
Varberg
Varberg
À la carte-köket
Kök
Dessert
Olle
Restaurang Solviken
VARBERG
Allra närmast stranden och med en bedårande utsikt över Kattegatt och folklivet i viken. På Solviken samlas campinggäster och varbergsbor, flanörer längs strandpromenaden och de som tagit en cykeltur från Läjet. Sommaren fylls av god mat, dofter från grillen, quiz och trubadurer. Höstkvällar med värme och gemyt och en svart vattenyta så långt man ser.
Som utomlands hemma. För den stora festen och för den som bara har vägen förbi. För dig som släpar med dig en hel hög goda kamrater och för dig som träffar dem här.
Pizza
MED ELD OCH KARAKTÄR
Pizza, hur många idéer om pizza finns det inte? Neapolitaner hävdar till exempel att riktig pizza måste förtäras i just Neapel och att det enbart finns två varianter; Margherita och Marinara. Ha! säger vi. Då har de aldrig provat en kebabpizza med bea. Andra bråkar om banan och anser att det borde vara förbjudet till allt annat än efterrätter. Vi menar att den bästa pizzan är den du gillar. Punkt.
Gräddade i vedugn bär Solvikens pizzor smak av rök och eld. Det, schyssta råvaror, och en hel del omtanke - så gör vi våra pizzor.
Vinter på Solviken
TID ATT UMGÅS
Vi fyller hela året med anledningar att umgås. Vintern är inget undantag. Tillfällen att unna sig något extra. Ta husbilen till Apelviken och bara var några dagar.
Quiz, 11/1, 8/2 och 1/3
2-FÖR-1, 6/1-27/3
Grillkväll med Rockkompaniet, 18/1
Kaffekantina, 25/1
Schlagerfest, 22/2
Är ni många?
SOLVIKEN FÖR GRUPPER
Bröllop, företagsevent, födelsedag. Eller bara för att det är så himla roligt med kalas. Året runt tar vi emot små och stora grupper. Sittande tillsammans upp till hundra personer. Det finns plats för upp till tvåhundra sittande. Kul tema? Musik och dans? Aktivitet före maten? - Inga problem. Prata med Nebbe.
En tradition
SOLVIKEN ÄR REN KULTURHISTORIA
Någon gång på 1930-talet startade handlerskan Sofia Bengtsson Solviken. Ett strandcafé för törstiga och hungriga badgäster.
Då hade bad- och campinglivet redan etablerat sig i Apelviken sedan ett tjugotal år. Stadens industriarbetare längtade till naturen. Tåget gjorde det möjligt. De tog med sig tält, byggde spartanska träskjul och började sova över. Sofia och många andra insåg att de behövde något att äta och dricka och en rad enkla, inte alltid godkända, etablissemang dök upp längs viken.
Flera av de här bilderna är från gamla vykort. Det är fascinerande att läsa om hur de då lockades av precis samma saker som för oss till Apelviken idag; havet, friheten, glädjen och en tillvaro lite enklare. En kall öl till det?